10 saker... (del 4): Skäms inte för vem du är och för det du gör

Skam i alla dess varianter och intensiteter är förmodligen en ganska vanlig känsla. Dess effekt i ett modernt samhälle tror jag är mest av hämmande karaktär. Några situationer som jag kommer på direkt i skrivande stund:

• när du tvekar att påpeka att du fått fel växel i mataffären, för du kan ha fel
• när du inte menade att du skulle köpa den där saken på torgmarknaden som gubben redan håller på att slå in, men inte säger det
• när du håller inne med det där förslaget på lösning på team-mötet på jobbet för att du kan råka skämma ut dig
• när du inte kan ta en konflikt med någon för att du känner att den personen eller andra kommer döma dig för det
  

Den sista är rätt komplex i sin natur och kan appliceras på mycket inom relationer med vänner och partners, men på samma sätt behöver det inte vara skamkänslan som orsakar problemet.

Det intressanta med skamkänslan är att det är en inbyggd spärr i oss själva som gör att vi sätter hinder för oss själva. Naturligtvis kommer dessa hinder någonstans ifrån, samhällets eller föräldrarnas uppfostran, och den har en viss poäng. Ofta handlar det om att vi har uppfostrats till att undvika visst beteende för att det inte är allmänt accepterat. Ur ett historiskt perspektiv är detta förmodligen en mekanism för att öka vår chans att inte bli utkastade ur en grupp och därmed någonting som ökade vår chans att överleva i ett primitivt samhälle. Idag är dock frågan hur nyttig den här mekanismen är och om det inte finns bättre saker som vi kan använda som spärrar för att bete oss hyfsat normalt. En annan anledning till att göra upp med sina skamkänslor är att ett beteende som var förkastligt när ens föräldrar växte upp bara ses som positivt idag. T ex är det betydligt mer ok idag att ta för sig och vara stolt över det än det var för 50 år sen.

Det man ska ha i huvudet när man känner att man skäms är att man sällan avsiktligt gör någonting som man tycker är fel. Ofta handlar det om att man inte kunnat påverka situationen alls, och då är frågan om det finns någon anledning alls att känna skam. Om någon försöker genom sitt beteende få dig att skämmas bör du istället bli arg, för att det är bara de som borde skämmas i en sån situation. Bra tips är att visualisera ett "fuck you" när man börjar falla in i skam-tankemönster, förklara sin avsikt eller förklara situationen ur din synvinkel och inte ursäkta sig.

Självförtroendet och självkänslan växer nåt otroligt när man gjort sig av med skamkänslorna. Man får dessutom mycket bättre hantering av känsliga situationer för man är inte i skam/ursäktande tankemönster och kan äntligen börja handla så som man annars vill att man skulle ha gjort 5 minuter senare när man rensat huvudet. Ett måste för alla med chefsjobb t ex, men också otroligt skönt och befriande för alla.

Om lärarlöner

Det ältas mycket om lärarlöner och hur dessa ska höjas, men det finns sätt att visa på vilka lärare som är duktiga och vilka som inte är det. Se till att de som är duktiga får lönehöjningar, medelläraren får höjning motsv. inflationen och de dåliga lärarna ingen löneökning.

Jag föreslår införande av nationella prov i alla (någorlunda viktiga ämnen) och hyfsat tätt också, som ett objektivt sätt att mäta elevernas kunskap. Låt en del av belöningen komma från absoluta nivån på eleverna och en andra del från skillnaden mot förra årets prestation. Samla all denna information inför lönesamtalen. Vilka ämnen som ska få ha nationella prov bör baseras på vilka ämnen som behövs som behörighet till högskolan alternativ vilka ämnen som industrin säger är viktiga inför ett framtida jobb.

Steg två är att publicera statistiken på proven på nätet, per skola. Låt de bra skolorna dra till sig fler elever och ge också pengar till skolorna beroende på antalet elever de lyckas locka. De bra skolorna, med bra rektorer och lärare borde växa och de dåliga kommer få så dålig ekonomi att de får stänga igen. De bra lärarna på en sån skola kommer hitta jobb annanstans, det är bara å peka på statistiken över sina klasser som man samlat på sig över åren. De andra lärarna får hitta på nåt annat att göra (oavsett obetydlig lärarlegitimation eller inte).

Steg tre är att variera studiebidragen beroende på hur man presterar i sina viktiga ämnen (beroende på utbildning). Kanske också beroende på vilken utbildning man väljer, det kan man vikta efter prognostiserat behov av arbetskraft inom de olika yrken. Ungdomarna påverkas också av ekonomiska belöningar, inte bara vuxna.

Ja, förslaget behöver kanske utarbetas och slipas "lite mera". Men, grundidén implementerad borde ge en bra skola där duktiga elever och lärare premieras och där fler utbildar sig till det som behövs i samhället. Problemet med urusla skolor som förstör livet för sina elever genom att ge dem urusel utbildning bör minska med tiden.

Så nästa gång nån får en fantastisk idé om hur en pappersbit, förlåt legitimation ska ge bättre lärare och bättre kunskaper hos eleverna föreslår jag en genomläsning här först. Det är bara resultaten som räknas.

10 saker... (del 3): sprid dina risker

I mycket av det man gör finns ofta fler alternativ/lösningar som är ungefär lika bra, därför är det dumt att satsa allt på ett kort. Risken att misslyckas ökar drastiskt jämfört med att täcka bara ett par stycken alternativ. Detta illustreras bäst av exempel:

• äger man värdepapper ska man aldrig äga i bara ett företag eller papper av en typ. Oförutsedda händelser kan göra att du förlorar allt (uppfunnen telepati kan slå ut alla telebolag t ex).
• försöker du hitta en tjej eller kille och satsar bara på en person kan slumpen göra att dina chanser blir obefintliga. Hon/han kan vara homosexuel, bli påkörd av en bil, gift med någon annan eller ha en störning som gör att ett förhållande blir en omöjlighet. Har du ett urval på 20 personer eliminerar du iaf mycket av slumpen vilket ökar dina chanser mycket.
• har du ett problem fastna inte för första lösningen du kommer på, tänk lite längre och först när du har några lösningar att välja på är det dags att välja den du tror är bäst.
• ...exemplen är otaliga.
  

Rent generellt styr slumpen mycket i våra liv, mer än man vill tro. Detta blir särskilt påtagligt när man har få (eller inga) alternativ och ett stort behov av att välja nåt av dem. Då väljer man inte - man tar det man måste. I långa loppet betyder det att tillfälligheter tillåts styra våra liv. Det är oundvikligt att det här händer, men det motsatta är att eftersträva.