Liten negativ position mot OMXSPI

Förra veckan tog jag en långsiktig negativ position mot börsen. Länge sen jag hade nåt annat än likvida medel på mitt konto. Grunden för beslutet är både att mycket skit börjar skymta i horisonten och att index har varit under SMA365 i flera veckors tid.

Nån annan som önskar han hade fått några instruktioner tidigt i livet

http://www.divinecaroline.com/22307/108585

Intressant läsning, några punkter direkt motsvarande inlägg på den här bloggen.

Kunde inte motstå...

Gick in och köpte lite MTG och Swedbank PREF idag. Jag vet att jag inte borde försöka tajma rekylen, men det är så svårt att motstå när man ser fina bolag handlas för rullande 12mån P/E 6 och 10 (swedbanks vinst väntas stiga rejält dock). Vi får väl se hur snart jag ångrar mig...

Helt likvid sen igår morse

OMXSPI stängde under 365-dagars SMA. Det räcker med börs ett tag framöver...

10 saker... (del 7): Om att vara effektiv

Alla har nytta av att vara någorlunda effektiva i sina vardagsbestyr, på jobbet o.s.v... även om det kan vara av olika anledningar. Effektivitet uppskattas av andra, den som gillar att göra mycket hinner med mer, den som är lat kan klara av sina måsten snabbt och ha mer tid till annat. Effektivitet är egentligen bara dåligt om man har aktiviteter man älskar och som begränsas av ett avslut. Då finns det en poäng med att vara ineffektiv.

Själv har jag hittat några olika tankemönster som hjälper mig att få saker gjorda eller egentligen att optimera arbetet till så lite tid som möjligt. De ger också bra resultat, att vara effektiv handlar inte om att göra allting slarvigt och dåligt.

Att göra om är att göra bra

Man brukar säga att repetition är kunskapens moder. Ofta tänker man på ganska simpla uppgifter som man gör om och om och om tills man blir less på det. Då är det lätt att glömma en mycket viktigare aspekt av repetition: att göra om. Att göra om är att göra bra, det vill säga: när man ska göra saker som inte är triviala lönar det sig att inte försöka göra perfekt första gången. Sen göra om det en gång eller två. Oftast blir resultatet magnituder bättre både första och andra repetitionen men sen avtar nyttan med att göra om exponentiellt. Att försöka få samma resultat första gången som efter två repetitioner är i princip omöjligt för en normal människa. Att försöka få samma resultat första gången som efter en repetition är möjligt med noggrann planering, men oftast betydligt mer tidskrävande.

80/20-regeln

En klassisk regel som säger att de sista 20% av jobbet tar 80% av tiden. Alla som har jobbat med komplicerade system vet vad jag pratar om, när komplexiteten ökar tar det mycket mer tid att utveckla systemet vidare. Så räcker det med att göra någonting till 80% nöj dig med det. Räcker det inte använd den förra regeln - gör om. Det både blir mycket bättre och tar mindre tid.

Gör inte idag det du kan lämna till imorgon

Gör inte saker i förtid bara för att spara tid senare. Håller man på uppgifter ett tag har ofta förutsättningarna ändrats på ett sätt att din uppgift eller lösning blir ogilltig eller dålig. Eller så dyker det upp mer jobb där man kan uttnytja synergierna. Då är det bättre att inte ha utfört jobbet när det dök upp och kunna göra det på rätt sätt direkt eller samköra det med den nya jobbet som dök upp senare.

Detta gäller t ex uppgifter som är av föränderlig natur och gärna tråkiga såna också (det brukar alltid finnas att par såna både hemma och på jobbet). Är det en intressant uppgift med mycket nytt kan det finnas en poäng i att utföra den i alla fall, men då är inte effektivitet det primära målet.

Det finns många fler saker man kan tänka på för att bli effektiv i det man gör, jag har bara tagit upp några som jag tycker är viktiga. Någon annan som har en fantastisk tidssparare som jag inte nämnt?

10 saker... (del 6): Släpp ditt ego

En rätt enkel och uppenbar sak, men värd att nämna för att den är så vanlig, tror jag. Människor har en slags inbyggd känsla och stolthet över det de är och gör, vissa mer andra mindre. Ibland visar det sig som att man tycker man själv är mer värd än andra och andra gånger har man svårt att tro att man kan ha fel. I grund och botten en nödvändig känsla, eller åtminstone *en* lösning för att att kunna sluta evaluera vad alla andra säger och tycker, släppa sin osäkerhet och få tummen ur när man ska göra någonting.

Låter man den här känslan hantera ens konflikter och diskussioner så får det den dåliga effekten av att man stänger av sin "feldetektor" och inte kan upptäcka när man har eller gör fel. Man känner ett behov av att försvara sig och det tar överhand. Tyvärr brukar det här sättet att hantera verbala konflikter eller kritik grunda sig delvis i annat, som t ex dålig självkänsla och inte bara att man lärt sig hantera situationen på det här sättet och därför gör det automatiskt.

Ofta kan det hjälpa att försöka vara tyst, undvika konflikten och låta bli att försvara sin åsikt eller det man gjort. Lyssna och fundera bara och tänk till om den andra har delvis rätt i det de säger. Om du svarar gör det för att få närmare förklaringar och gräva fram mer information. Då kommer du att vara öppen för att se egna misstag också och kan bli bättre på det du gör eller är.

Notera att ego-känslan, precis som alla andra känslor har sina användningsområden. Bara för att den är dålig när man ska ta emot konstruktiv kritik betyder det inte att den inte är bra i andra situationer. Här kan man ta rådet i del 5 av denna serie, lär dig använda den här känslan på rätt ställen och framförallt stänga av den på rätt ställen och slå på ödmjukhet och nyfikenhet.

10 saker... (del 5): Lär dig växla kontext

Människor hittar ofta ett sätt att hantera en situation, eller ett sätt att vara på i en situation funderar sen inte vidare på det. Ofta bildas handlingsmönstret första gången man ska hantera situationen, sen jobbar man på det gångerna efter och till slut har man ett färdigt beteende att plocka fram i den specifika situationen. När vi väl har automatik för att hantera någonting ser vi oftast inte det för vad det är och i många fall kör man på det invanda beteendet, med små eller större modifikationer, hela livet. Hur bra ett handlingsmönster än är så kan det sällan hantera alla aspekter av en någorlunda komplex situation. Därför blir tankemönstret ett mycket effektivt, men begränsande sätt att hantera den specifika situationen.

Hur ska man göra då för att hitta fler sätt att hantera olika situationer? Det är svårt. En sak som kan vara väldigt nyttig är att fundera på vad man tycker är motsatsen till hur man själv hanterar situationen. T ex, är man typiskt en hjältetyp ska man fundera på hur en egoistisk pragmatiker skulle hantera situationer där dessa mönster kan användas. Är man väldigt sparsam kan man fundera på eller testa att vara slösaktig, löser man nån situation med att vara aggressiv, kan man försöka försätta sig i ett jesus-tillstånd och se hur situationen spelar ut sig. Innan man kan göra detta är det dock viktigt att känna efter vad man tycker om att de alternativa tankemönstren. T ex kan man som hjältetyp förakta rädsla eller egoism. Känslor som förakt är väldigt dåliga i såna här lägen. Det gör att man inte har ett val att hantera situationen annorlunda. Då bör man försöka ignorera eller hantera detta samtidigt. Som väldigt sparsam kan man hitta begränsade situationer där det är socialt väldigt lämpligt att vara slösaktig, t ex bjuda sina kompisar på öl eller mat när man är ute och känna efter belöningen man får från beteendet man är väldigt ovan vid. Precis som i alla andra fall gäller det att hitta lämpliga situationer, som t ex just att bjuda på mat i stället för att gå och köpa en BMW åt sin kompis. Ja, ni förstår.

Det är rätt häftigt när man plötsligt upptäcker att man har flera sätt att aktivera känslor kring vissa situationer som man tidigare ALLTID hanterade på samma sätt. Plötsligt ställs man inför ett val. Då kan man logiskt välja rätt sätt att hantera situationen, välja rätt tankemönster känslomässigt och låta automatiken göra sitt och må bra av det.

10 saker... (del 4): Skäms inte för vem du är och för det du gör

Skam i alla dess varianter och intensiteter är förmodligen en ganska vanlig känsla. Dess effekt i ett modernt samhälle tror jag är mest av hämmande karaktär. Några situationer som jag kommer på direkt i skrivande stund:

• när du tvekar att påpeka att du fått fel växel i mataffären, för du kan ha fel
• när du inte menade att du skulle köpa den där saken på torgmarknaden som gubben redan håller på att slå in, men inte säger det
• när du håller inne med det där förslaget på lösning på team-mötet på jobbet för att du kan råka skämma ut dig
• när du inte kan ta en konflikt med någon för att du känner att den personen eller andra kommer döma dig för det
  

Den sista är rätt komplex i sin natur och kan appliceras på mycket inom relationer med vänner och partners, men på samma sätt behöver det inte vara skamkänslan som orsakar problemet.

Det intressanta med skamkänslan är att det är en inbyggd spärr i oss själva som gör att vi sätter hinder för oss själva. Naturligtvis kommer dessa hinder någonstans ifrån, samhällets eller föräldrarnas uppfostran, och den har en viss poäng. Ofta handlar det om att vi har uppfostrats till att undvika visst beteende för att det inte är allmänt accepterat. Ur ett historiskt perspektiv är detta förmodligen en mekanism för att öka vår chans att inte bli utkastade ur en grupp och därmed någonting som ökade vår chans att överleva i ett primitivt samhälle. Idag är dock frågan hur nyttig den här mekanismen är och om det inte finns bättre saker som vi kan använda som spärrar för att bete oss hyfsat normalt. En annan anledning till att göra upp med sina skamkänslor är att ett beteende som var förkastligt när ens föräldrar växte upp bara ses som positivt idag. T ex är det betydligt mer ok idag att ta för sig och vara stolt över det än det var för 50 år sen.

Det man ska ha i huvudet när man känner att man skäms är att man sällan avsiktligt gör någonting som man tycker är fel. Ofta handlar det om att man inte kunnat påverka situationen alls, och då är frågan om det finns någon anledning alls att känna skam. Om någon försöker genom sitt beteende få dig att skämmas bör du istället bli arg, för att det är bara de som borde skämmas i en sån situation. Bra tips är att visualisera ett "fuck you" när man börjar falla in i skam-tankemönster, förklara sin avsikt eller förklara situationen ur din synvinkel och inte ursäkta sig.

Självförtroendet och självkänslan växer nåt otroligt när man gjort sig av med skamkänslorna. Man får dessutom mycket bättre hantering av känsliga situationer för man är inte i skam/ursäktande tankemönster och kan äntligen börja handla så som man annars vill att man skulle ha gjort 5 minuter senare när man rensat huvudet. Ett måste för alla med chefsjobb t ex, men också otroligt skönt och befriande för alla.

Om lärarlöner

Det ältas mycket om lärarlöner och hur dessa ska höjas, men det finns sätt att visa på vilka lärare som är duktiga och vilka som inte är det. Se till att de som är duktiga får lönehöjningar, medelläraren får höjning motsv. inflationen och de dåliga lärarna ingen löneökning.

Jag föreslår införande av nationella prov i alla (någorlunda viktiga ämnen) och hyfsat tätt också, som ett objektivt sätt att mäta elevernas kunskap. Låt en del av belöningen komma från absoluta nivån på eleverna och en andra del från skillnaden mot förra årets prestation. Samla all denna information inför lönesamtalen. Vilka ämnen som ska få ha nationella prov bör baseras på vilka ämnen som behövs som behörighet till högskolan alternativ vilka ämnen som industrin säger är viktiga inför ett framtida jobb.

Steg två är att publicera statistiken på proven på nätet, per skola. Låt de bra skolorna dra till sig fler elever och ge också pengar till skolorna beroende på antalet elever de lyckas locka. De bra skolorna, med bra rektorer och lärare borde växa och de dåliga kommer få så dålig ekonomi att de får stänga igen. De bra lärarna på en sån skola kommer hitta jobb annanstans, det är bara å peka på statistiken över sina klasser som man samlat på sig över åren. De andra lärarna får hitta på nåt annat att göra (oavsett obetydlig lärarlegitimation eller inte).

Steg tre är att variera studiebidragen beroende på hur man presterar i sina viktiga ämnen (beroende på utbildning). Kanske också beroende på vilken utbildning man väljer, det kan man vikta efter prognostiserat behov av arbetskraft inom de olika yrken. Ungdomarna påverkas också av ekonomiska belöningar, inte bara vuxna.

Ja, förslaget behöver kanske utarbetas och slipas "lite mera". Men, grundidén implementerad borde ge en bra skola där duktiga elever och lärare premieras och där fler utbildar sig till det som behövs i samhället. Problemet med urusla skolor som förstör livet för sina elever genom att ge dem urusel utbildning bör minska med tiden.

Så nästa gång nån får en fantastisk idé om hur en pappersbit, förlåt legitimation ska ge bättre lärare och bättre kunskaper hos eleverna föreslår jag en genomläsning här först. Det är bara resultaten som räknas.

10 saker... (del 3): sprid dina risker

I mycket av det man gör finns ofta fler alternativ/lösningar som är ungefär lika bra, därför är det dumt att satsa allt på ett kort. Risken att misslyckas ökar drastiskt jämfört med att täcka bara ett par stycken alternativ. Detta illustreras bäst av exempel:

• äger man värdepapper ska man aldrig äga i bara ett företag eller papper av en typ. Oförutsedda händelser kan göra att du förlorar allt (uppfunnen telepati kan slå ut alla telebolag t ex).
• försöker du hitta en tjej eller kille och satsar bara på en person kan slumpen göra att dina chanser blir obefintliga. Hon/han kan vara homosexuel, bli påkörd av en bil, gift med någon annan eller ha en störning som gör att ett förhållande blir en omöjlighet. Har du ett urval på 20 personer eliminerar du iaf mycket av slumpen vilket ökar dina chanser mycket.
• har du ett problem fastna inte för första lösningen du kommer på, tänk lite längre och först när du har några lösningar att välja på är det dags att välja den du tror är bäst.
• ...exemplen är otaliga.
  

Rent generellt styr slumpen mycket i våra liv, mer än man vill tro. Detta blir särskilt påtagligt när man har få (eller inga) alternativ och ett stort behov av att välja nåt av dem. Då väljer man inte - man tar det man måste. I långa loppet betyder det att tillfälligheter tillåts styra våra liv. Det är oundvikligt att det här händer, men det motsatta är att eftersträva.

No comments

US-området, Linköping

No comments.

Jimmie bashing islam

Det är ganska anmärkningsvärt att så många upprörs av Jimmie Åkessons utspel om muslimer och islam. Det han har gjort är bundlat ihop ett par fördomar, med lite understöd från fakta och lagt på sin vinkling på det hela. Det var väl ingen här som inte visste att JÅ är främlingsfientlig?

Och hur skulle det blivit om han i stället hade skrivit samma sak om en annan grupp, t ex moralister? Skulle folk blivit lika upprörda? Vad är det som gör att vi ger religion sån specialställning att den inte får kritiseras eller förlöjligas? Det är någonting som alla behöver ta sig en funderare kring.

Nä, ersätt "islam" med "religion" och putsa till artikeln så texten inte ser så konstig ut så har vi plötsligt någonting som i bästa fall skulle vara en parentes tryckt i humanisternas interna veckobrev. De enda som skulle protestera då, om de nu skulle få se texten, är en samling präster i monoteistiska religioner som börjar känna trycket från fria människor som inte längre behöver sagor för att ge världen en mening.

Vardagskul

Livet kan vara kul ibland även utan "Vänner" på TV eller annan tillgjord humor. Ok, jag erkänner att man förmodligen måste vara lite speciell för att skratta åt de här nästan varje dag:


















(Klicka på bilden för en större variant.)
Någon har varit väldigt oskyldig eller väldigt väldigt stygg. Hsh, mycket underhållande konst på vägen hem från jobbet.

Och har man tråkigt på lunchen så kan man alltid titta ovanpå mikrovågsungnarna och hitta glädjeämnen...




























Jag går ingenstans utan min Power Lube!

10 saker... (del 2): Förväxla inte modeller med verkligheten

En av människans kärnegenskaper, det som just gör oss till människor, är att vi kan tänka abstrakt. Vi kan bygga upp modeller av verkligheten i huvudet och utifrån dem förutsäga nära eller avlägsen framtid. När vi föds har vi tillgång till väldigt få modeller, det mesta handlande styrs av genetiskt överförbar kunskap, men barn är väldigt snabba på att bygga upp modeller efter vilka de handlar (vi säger att de lär sig). Några av de första sakerna ett barn lär sig är att obehagliga saker såsom hunger eller blöta blöjor avhjälps med gråt. Efter ett tag upptäcker de att de kan producera andra ljud och börjar bygga upp nya modeller kring vad olika ljud ger för verkan i deras universum. De kanske klättrar upp i en soffa och trillar ner och börjar förknippa obehag med att klättra eller med soffan (eller en kombination av de båda).

Med åren bygger vi upp fler och finare modeller, förkastar gamla eller länkar ihop modeller som relaterar till varandra på något sätt. Tyvärr förblir vissa modeller väldigt enkla eftersom de inte kan omprövas lätt och i kombination med andra mänskliga egenskaper kan det bli väldigt svårt att ändra på dem när de väl finns där. T ex rädsla, som jag pratade om i tidigare, hindrar många från att ompröva sina sanningar. Väldigt abstrakta eller komplexa modeller kanske inte ens kan prövas, utan är dömda till evigt teoretiserande och diskussioner.

Det tar många år innan vi börjar inse att vår uppfattning av verkligheten inte är perfekt, och vissa kommer aldrig dit. En del t o m vägrar ompröva sin uppfattning om världen, och i vissa fall skyr de inga medel för att slippa göra det. Vi har sett en hel del sådant beteende på sistone, uppenbart exempel religiös fanatism eller nationalism, även om det finns mycket andra krafter i rörelse i dessa extrema fall.

Men att inse att våra kunskaper och tankar om vår omgivning aldrig kan bli perfekta eller fullständiga och att allt vi kan bygger på approximationer är det bästa vapnet mot att fastna i sina tankemönster. Visst är det skönt att lära sig någonting som är en absolut sanning, men det är bara ett sätt att lura sig själv för när verkligheten ändras gäller det att ändra eller utöka sin modell av den. När man tycker sig ha hittat den absoluta sanningen om någonting har man ofta skapat en modell i en modell, där allt tycks stämma, men den yttre modellen måste till slut förankra sig i någonting verkligt och verkligheten är aldrig absolut eller diskret. Den har alltid nyanser som inte finns representerade vi vår egen modell av den.

Skolan har specialiserat sig på att lära ut komplexa modeller samt metoder och algoritmer för att applicera på data i dessa modeller. Modellerna talas det oftast tyst om. När man lär ut hur regering och riksdag fungerar filosofierar man sällan om demokrati och statsskick. Pratar man om demokrati är det sällan man försöker mappa formerna till mänskligt beteende och varför demokrati fungerar bra eller dåligt, vilka kompromisser man tar eller varför. Man pratar inte om kontexten, endast ämnet.

Samma gäller tekniska ämnen, speciellt matematik där modellerna borde vara det första och viktigaste att belysa. I grundskolan lär man ut algoritmer för att lösa problem och i bästa fall försöker man (be)visa hur en och annan algoritm fungerar, vilket man gör med hjälp av modellens begränsningar och regler. Och när man har detta utmärkta tillfälle att peka ut att algoritmerna och matematiken tillhör en modell med sina antaganden och begränsningar väljer man i princip alltid att inte säga någonting, antingen för att man "inte hinner" eller för lärarna själva inte riktigt har förstått modellkonceptet.

Detta fortsätter på samma sätt i gymnasiet och en del lyckas med bedriften att ignorera detta även när de fortsätter läsa på universitetet. Men förutom att vi blir dummare och inte kan ompröva vår kunskap om världen, hur kan brist på denna insikt och en ovilja att förändra sig inverka på våra handlingar? Ett direkt resultat av inte inse att man tänker i modeller som kan förändras och förbättras är att vägra inse att man kan förstå nya och komplexa idéer. "Jag kan inte lära mig matte, hur mycket jag än försöker går det dåligt", "jag är ingen dansare", "jag skulle aldrig klara av att det här eller det där, det passar inte mig" - såna uttalanden har oftast åtminstone inslag av brist på modellförståelse. De flesta inser inte att de kan göra nästan vad som helst, givet att de har tid och tålamod att genomföra det. I stället låter man "proffsen" göra allt förutom det man själv är proffs på.

Så här går vi runt med våra modeller i huvudet och vi förstår mer eller mindre att de bara representerar verkligheten som vi befinner oss i. Varje dag möter vi komplexa system, t ex tekniska prylar som kameror, mp3-spelare eller koncept som VD (ledare för ett företag) eller aktieanalytiker. Har man inte specialistkunskaper för ett komplext koncept man möter kan man antingen mentalt betrakta det som någonting som man aldrig skulle kunna göra själv eller som någonting som man inte har tillräcklig förståelse kring (än). Vilka tankar man formar beror till betydande del på hur man ser på kunskap, modeller och om man har förstått konceptet med modeller och byggt upp metakunskap kring detta.

Detta för mig helt oväntat på tankar kring "strange loops", ett koncept från GEB. Det finns visst släktskap. Döm själva om ni orkar läsa den tegelstenen. ;) (Det har inte jag gjort än! bara läst några sidor i början... för några månader sen)

10 saker... (del 1): låt inte din rädsla styra dig

Det finns försök som visar att råttor, som får en kraftig obehaglig upplevelse när de närmar sig ett passage aldrig igen försöker gå den vägen som vuxna. Både råttor och människor har mekanismer utanför det logiska tänkandet som hindrar oss från att upprepa för oss obehagliga och potentiellt farliga upplevelser. Ur en evolutionär synvinkel är denna mekanism inte svår att förstå. Särskilt innan vi utvecklade vårt logiska tänkande var den förmodligen en höjare av medellivstiden, men det är inte svårt att se att den även idag fungerar på det sättet.

Ett verktyg som denna mekanism använder är rädsla. När man hör ordet rädsla är det lätt att direkt föreställa sig magnifika skräckupplevelser som man t ex upplevde som liten när man tittade på skräckfilmer, men det är bara en typ av rädsla, eller om man ska kalla det för en intensitet. Det finns många typer av rädsla som gör att den kan upplevas som olika känslor. Några andra exempel på när man känner rädsla är: när man är lite spänd och har "fjärrilar i magen", har motvilja mot att gå in i den verbal konflikt eller helt enkelt inte vågar (eller om man delvis maskerar anledningen för sig själv) vill säga emot en person.

En väldigt specifik rädsla som är mycket vanlig är rädsla att misslyckas, och den tänkte jag prata om lite mer. Vissa upplever den typ av rädsla direkt och omaskerat, vilket är bra eftersom den är lätt att identifiera och man vet vad man har att ta itu med. För andra kan den vara mer lurig att upptäcka då själva rädslan kanske aldrig upplevs (längre) eftersom andra mer effektiva mekanismer byggts upp kring den. Känner du dig ofta ovillig att säga emot någon och du låter dem driva sin vilja igenom för du inte vill bråka? Eller kanske för att det är lättare att inte säga emot och flyta med? Eller kanske du har tankar som att det är bättre att hålla med för att vara sams än att skapa dålig stämning?

Alla dessa är olika aspekter på konflikträdsla, vars grund finns främst i en kombination av två saker: behov av social/grupp-samhörighet (livsviktigt för människan genom historien) och minimera sannolikheten för fysisk konflikt (lika livsviktigt). Tyvärr, eller kanske som tur är, är det sällan som den här känslan hindrar oss från att bli utstötta från vår livsviktiga grupp eller från att hamna i en fysisk konflikt, åtminstone inte i det någorlunda civiliserade samhälle som vi lever i idag. I stället hindrar den oss från att säga och göra som vi vill och tycker.

Rädsla att misslyckas kan också visas på jobbet. Du vågar inte ta klivet till en ny position på jobbet, byta jobb eller ta på dig mer ansvar. Du kanske hellre glider omkring och är underdog som överaskar alla positivt än tar på dig något stort och underpresterar i dina och andras ögon. Du kanske drar ner förväntningarna på vad du kommer att leverera för att överaska positivt? Det finns många exempel på hur rädsla att misslyckas kan yttra sig i arbetslivet. Det här är bara några som jag kan komma på direkt.

Så vad ska man göra för att inte dessa negativa känslor ska göra ens val och hindra en från att uppleva nya, spännande saker? För att våga ta tag i sina konflikter och komma med sina egna åsikter och idéer och på så sätt vara klar och tydlig med vem man är och vad man vill?

Ett första steg är att inse att alla vi har samma problem, i större eller mindre utsträckning. Väl där, om man är lite självanalyserande och uppmärksam, upptäcker man oftare och oftare när rädslan kryper in bakom våra tankar och ändrar vårt beteende och våra beslut. Att ändra dessa känslomässiga tankemönster är inte lätt, det är alltid komplicerat att ändra så djupt gående beteende, men det finns några trick som man kan ta till. Inse och därefter upprepa för dig själv att du har rätt att misslyckas, det är mänskligt. Finns det konsekvenser för andra, upplys dem när du tar på dig ansvaret, men förklara också att du gärna försöker och ger ditt bästa. Se dock inte detta som en ursäkt för att misslyckas. Ge allt, eller så mycket du orkar, men hindra dig inte för att du ska kunna rättfärdiga ett misslyckande för dig själv. Och när du upptäcker att rädsla ändrar ditt beteende, bli lite arg på dig själv för att du känner så. Det sänder signaler inåt att någonting är fel och behöver ändras. Jobba på det här hela tiden, varje gång du känner dig tveksam, rädd eller orolig - fundera om det är en undermedveten känsla eller om du verkligen bör känna så. Personligen tycker jag att t ex att det är ok att känna lite rädsla när man står 20 cm från klippkant som leder till säker död ifall man skulle ramla ner. Den känslan vill jag gärna ha kvar som en varningssignal. Låt rädslan bara styra dig där den hjälper, inte när den hindrar dig från att leva.

10 saker jag önskar lärdes ut i skolan

Det är rätt mycket meningslöst man lär sig i skolan, när man skulle kunna lägga ner tiden på att lära sig viktiga principer. Några såna som jag tänkt på ska jag presentera här i en serie inlägg. 10 saker jag önskar lärdes ut i skolan, för ju tidigare man lär sig dem desto bättre.

En promenad

Semester är skönt. Sista dagarna nu och jobbet närmar sig med tunga steg. Så idag fikade jag först på Georges och läste Kafkas dagbok. Sen gick jag till ryd och tillbaka och fick t o m lite refreshments på vägen!

På vägen till ryd, vildhallon



...och på vägen hem söta, svarta körsbär!



Livet är skönt ibland. Men några timmar senare började jag känna mig rastlös och stressad över att inte göra någonting. Vad är det som gör att man känner så? Rastlösheten och stressen kan även ibland gå över till nåt slags milt avsky mot att vara så "useless". Ibland jobbigt, men också skönt att ibland få en spark i baken och göra någonting.

På semestern kände jag dock inga såna känslor trots att jag inte gjorde mycket, speciellt på stranden. Varför? Annan omgivning? Ständigt sällskap från familjen/släkten? Hur som helst intressant att notera...

Som i tecknade filmer

Det här med att skriva sällan börjar bli mer regel än undantag, men låt oss inte älta det just nu. :)

Förra sommaren hittade jag ett underhållande kadaver utanför jobbet. Ovanligt, men tydligen så finns det. Och så börjar jag äntligen förstå varifrån de som tecknar filmer och liknande får sina idéer. Ser nästan photoshoppad ut...

Alternativ till könslöshet

Det var länge sen nu, men så plötsligt fick jag för mig att jag skulle berätta om dagens idé på min blogg. Det får bli först inlägget på länge.

Igår så jag en naken docka med smått bisarr könlös underdel och undrade om det inte skulle vara en affärsidé att tillverka dockor med riktiga könsorgan. Tror fan jag skulle hellre att mina (eventuella framtida) barn skulle leka med såna än med de där könsstympade dockorna som finns i handeln idag.

Sen kom jag på det... man borde söka på google först. Sagt och gjort, en sökning senare hittade jag den här: http://www.alternet.org/story/45372/
Har man tänkt på nåt så kan man ge sig fan på att nån annan tänkt på det tidigare. Men även med en arm och ett utpetat öga skulle jag nog prestera nåt snyggare än den där dockan, så konkurrensen kanske inte är stenhård.