Ingen som har lust

Det är lustigt hur vissa dagar kan bli, utan lust att göra någonting. Man vill bara krypa ihop och gråta, om man nu hade ork till det. I stället blir det mest krypa ihop och sova. Det blir tungt med måsten när man är i en sån period, handla kläder till bröllop som jag ska på nästa helg, städa hemma för det ser ut som f-n, o s v...

Hur kommer det sig att allt känns meningslöst ibland? Det finns ju dagar och veckor då våra små meningslösa vardagssysslor känns relevanta och givande. Även då inser jag meningslösheten i det mesta man gör, men jag brukar inte bry mig så mycket. Och varför blir såna här dagar/veckor fler ju äldre man blir, är det en naturlig del av att man växer upp (i så fall vill jag inteeeeeeeeee!) eller är det så att det inte alls behöver bli så och att vi, med det vi gör under livets gång, gör oss själva en oförätt och blir griniga, uttråkade och smått psykotiska människor som inte tycker om sig själva?

Jag har visst bestämt mig att blogga även på svenska. Får se om det blir fler språk i framtiden. ;) Och så avslutningsvis några rader av en vis man...

Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll.
Vi borde göra nånting bra,
men det är ingen som har lust.

Vi borde köpa nåra penslar, ett staffli och akvarell,
och måla konst varenda dag,
men det är ingen som har lust.

För det är KAS, och soss och Datortek,
och obesvarad kärlek,
och en vilsenhet som suger ur vår must;
så det är ingen som har lust.

Ingen har lust av Lars Winnerbäck.