Det finns försök som visar att råttor, som får en kraftig obehaglig upplevelse när de närmar sig ett passage aldrig igen försöker gå den vägen som vuxna. Både råttor och människor har mekanismer utanför det logiska tänkandet som hindrar oss från att upprepa för oss obehagliga och potentiellt farliga upplevelser. Ur en evolutionär synvinkel är denna mekanism inte svår att förstå. Särskilt innan vi utvecklade vårt logiska tänkande var den förmodligen en höjare av medellivstiden, men det är inte svårt att se att den även idag fungerar på det sättet.
Ett verktyg som denna mekanism använder är rädsla. När man hör ordet rädsla är det lätt att direkt föreställa sig magnifika skräckupplevelser som man t ex upplevde som liten när man tittade på skräckfilmer, men det är bara en typ av rädsla, eller om man ska kalla det för en intensitet. Det finns många typer av rädsla som gör att den kan upplevas som olika känslor. Några andra exempel på när man känner rädsla är: när man är lite spänd och har "fjärrilar i magen", har motvilja mot att gå in i den verbal konflikt eller helt enkelt inte vågar (eller om man delvis maskerar anledningen för sig själv) vill säga emot en person.
En väldigt specifik rädsla som är mycket vanlig är rädsla att misslyckas, och den tänkte jag prata om lite mer. Vissa upplever den typ av rädsla direkt och omaskerat, vilket är bra eftersom den är lätt att identifiera och man vet vad man har att ta itu med. För andra kan den vara mer lurig att upptäcka då själva rädslan kanske aldrig upplevs (längre) eftersom andra mer effektiva mekanismer byggts upp kring den. Känner du dig ofta ovillig att säga emot någon och du låter dem driva sin vilja igenom för du inte vill bråka? Eller kanske för att det är lättare att inte säga emot och flyta med? Eller kanske du har tankar som att det är bättre att hålla med för att vara sams än att skapa dålig stämning?
Alla dessa är olika aspekter på konflikträdsla, vars grund finns främst i en kombination av två saker: behov av social/grupp-samhörighet (livsviktigt för människan genom historien) och minimera sannolikheten för fysisk konflikt (lika livsviktigt). Tyvärr, eller kanske som tur är, är det sällan som den här känslan hindrar oss från att bli utstötta från vår livsviktiga grupp eller från att hamna i en fysisk konflikt, åtminstone inte i det någorlunda civiliserade samhälle som vi lever i idag. I stället hindrar den oss från att säga och göra som vi vill och tycker.
Rädsla att misslyckas kan också visas på jobbet. Du vågar inte ta klivet till en ny position på jobbet, byta jobb eller ta på dig mer ansvar. Du kanske hellre glider omkring och är underdog som överaskar alla positivt än tar på dig något stort och underpresterar i dina och andras ögon. Du kanske drar ner förväntningarna på vad du kommer att leverera för att överaska positivt? Det finns många exempel på hur rädsla att misslyckas kan yttra sig i arbetslivet. Det här är bara några som jag kan komma på direkt.
Så vad ska man göra för att inte dessa negativa känslor ska göra ens val och hindra en från att uppleva nya, spännande saker? För att våga ta tag i sina konflikter och komma med sina egna åsikter och idéer och på så sätt vara klar och tydlig med vem man är och vad man vill?
Ett första steg är att inse att alla vi har samma problem, i större eller mindre utsträckning. Väl där, om man är lite självanalyserande och uppmärksam, upptäcker man oftare och oftare när rädslan kryper in bakom våra tankar och ändrar vårt beteende och våra beslut. Att ändra dessa känslomässiga tankemönster är inte lätt, det är alltid komplicerat att ändra så djupt gående beteende, men det finns några trick som man kan ta till. Inse och därefter upprepa för dig själv att du har rätt att misslyckas, det är mänskligt. Finns det konsekvenser för andra, upplys dem när du tar på dig ansvaret, men förklara också att du gärna försöker och ger ditt bästa. Se dock inte detta som en ursäkt för att misslyckas. Ge allt, eller så mycket du orkar, men hindra dig inte för att du ska kunna rättfärdiga ett misslyckande för dig själv. Och när du upptäcker att rädsla ändrar ditt beteende, bli lite arg på dig själv för att du känner så. Det sänder signaler inåt att någonting är fel och behöver ändras. Jobba på det här hela tiden, varje gång du känner dig tveksam, rädd eller orolig - fundera om det är en undermedveten känsla eller om du verkligen bör känna så. Personligen tycker jag att t ex att det är ok att känna lite rädsla när man står 20 cm från klippkant som leder till säker död ifall man skulle ramla ner. Den känslan vill jag gärna ha kvar som en varningssignal. Låt rädslan bara styra dig där den hjälper, inte när den hindrar dig från att leva.
No comments:
Post a Comment