- när du tvekar att påpeka att du fått fel växel i mataffären, för du kan ha fel
- när du inte menade att du skulle köpa den där saken på torgmarknaden som gubben redan håller på att slå in, men inte säger det
- när du håller inne med det där förslaget på lösning på team-mötet på jobbet för att du kan råka skämma ut dig
- när du inte kan ta en konflikt med någon för att du känner att den personen eller andra kommer döma dig för det
Den sista är rätt komplex i sin natur och kan appliceras på mycket inom relationer med vänner och partners, men på samma sätt behöver det inte vara skamkänslan som orsakar problemet.
Det intressanta med skamkänslan är att det är en inbyggd spärr i oss själva som gör att vi sätter hinder för oss själva. Naturligtvis kommer dessa hinder någonstans ifrån, samhällets eller föräldrarnas uppfostran, och den har en viss poäng. Ofta handlar det om att vi har uppfostrats till att undvika visst beteende för att det inte är allmänt accepterat. Ur ett historiskt perspektiv är detta förmodligen en mekanism för att öka vår chans att inte bli utkastade ur en grupp och därmed någonting som ökade vår chans att överleva i ett primitivt samhälle. Idag är dock frågan hur nyttig den här mekanismen är och om det inte finns bättre saker som vi kan använda som spärrar för att bete oss hyfsat normalt. En annan anledning till att göra upp med sina skamkänslor är att ett beteende som var förkastligt när ens föräldrar växte upp bara ses som positivt idag. T ex är det betydligt mer ok idag att ta för sig och vara stolt över det än det var för 50 år sen.
Det man ska ha i huvudet när man känner att man skäms är att man sällan avsiktligt gör någonting som man tycker är fel. Ofta handlar det om att man inte kunnat påverka situationen alls, och då är frågan om det finns någon anledning alls att känna skam. Om någon försöker genom sitt beteende få dig att skämmas bör du istället bli arg, för att det är bara de som borde skämmas i en sån situation. Bra tips är att visualisera ett "fuck you" när man börjar falla in i skam-tankemönster, förklara sin avsikt eller förklara situationen ur din synvinkel och inte ursäkta sig.
Självförtroendet och självkänslan växer nåt otroligt när man gjort sig av med skamkänslorna. Man får dessutom mycket bättre hantering av känsliga situationer för man är inte i skam/ursäktande tankemönster och kan äntligen börja handla så som man annars vill att man skulle ha gjort 5 minuter senare när man rensat huvudet. Ett måste för alla med chefsjobb t ex, men också otroligt skönt och befriande för alla.
5 comments:
(Kommentar från Buzz)
Vanja Cvetojevic - Cool analys. Håller med det mesta, och tror att skam verkligen spelar stor roll i samhället. Ofta är det de som inte känner skam lika mycket som kommer långt i affärslivet, men då handlar det kanske mer om brist på empati och andra personalstörningar (tänker på folk som kan sitta på möten och ljuga folk rakt in i ansikte (säljare?), ta emot hårda utskällningar utan att ta det personligt etc).
Vill bara kommentera det nästsista stycket där du säger att man borde bli arg istället för att känna skam. Jag tror man ska undvika att bli arg, eftersom man då ofta säger saker i vredesmod, uppträder uppretat och inte tänker klart. Mitt förslag är att istället försöka uppleva situationen som "icke-personlig", som om det inte handlade om en själv. Ett exempel är när man ska fråga en tjej på date (som liten) - då kunde man ofta övermannas av luriga skamkänslor. Men att gå fram och prata med en tjej för en kompis räkning - det var ju inga problem!! Samma gäller många andra situationer, är man inte personligen inblandad, kan man navigera situationen kallt och beräknat och utan skam. Om man då kunde låtsas att man är en "agent" åt sig själv, och uppleva situationerna opersonligt, skulle nog mycket av skamkänslorna försvinna.8:54 am
Ilska är bara ett sätt att bryta ett tankemönster. Att få kontroll över situationen... det funkar för mig, men man ska använda det man tror funkar för en själv!
http://www.livescience.com/15575-nice-men-women-salary-agreeableness.html
Mer intressant läsning :). Inte den pseudofeministiska delen utan det andra :)
Jag blir alltid lite skeptisk till analyser gjorda i andra länder. Nu är iofs svensk kultur ganska lik den amerikanska så resultaten kanske gäller även här, men det är långt ifrån säkert!
Dock så tror jag definitivt att omedgörlighet ger högre lön, rent generellt.
Det är psykologi vi talar om här, inte fakta! :D
Post a Comment