En rätt enkel och uppenbar sak, men värd att nämna för att den är så vanlig, tror jag. Människor har en slags inbyggd känsla och stolthet över det de är och gör, vissa mer andra mindre. Ibland visar det sig som att man tycker man själv är mer värd än andra och andra gånger har man svårt att tro att man kan ha fel. I grund och botten en nödvändig känsla, eller åtminstone *en* lösning för att att kunna sluta evaluera vad alla andra säger och tycker, släppa sin osäkerhet och få tummen ur när man ska göra någonting.
Låter man den här känslan hantera ens konflikter och diskussioner så får det den dåliga effekten av att man stänger av sin "feldetektor" och inte kan upptäcka när man har eller gör fel. Man känner ett behov av att försvara sig och det tar överhand. Tyvärr brukar det här sättet att hantera verbala konflikter eller kritik grunda sig delvis i annat, som t ex dålig självkänsla och inte bara att man lärt sig hantera situationen på det här sättet och därför gör det automatiskt.
Ofta kan det hjälpa att försöka vara tyst, undvika konflikten och låta bli att försvara sin åsikt eller det man gjort. Lyssna och fundera bara och tänk till om den andra har delvis rätt i det de säger. Om du svarar gör det för att få närmare förklaringar och gräva fram mer information. Då kommer du att vara öppen för att se egna misstag också och kan bli bättre på det du gör eller är.
Notera att ego-känslan, precis som alla andra känslor har sina användningsområden. Bara för att den är dålig när man ska ta emot konstruktiv kritik betyder det inte att den inte är bra i andra situationer. Här kan man ta rådet i del 5 av denna serie, lär dig använda den här känslan på rätt ställen och framförallt stänga av den på rätt ställen och slå på ödmjukhet och nyfikenhet.
No comments:
Post a Comment